Jag vet många som säger att såna som skär sig ofta är omogna, men vet ni vad att jag kan faktiskt förstå dom som gör det eftersom jag har vart i samma sits när jag var 14 år gammal. 

Vissa skär sig bara för dom tycker det är skönt, men det finns också dom som skär sig för att bedöva smärtan inombords istället för att gråta.

Jag skärde mig oftast när jag var ledsen , för det jag ville hela tiden var att min mamma skulle bry sig om mig.

Till slut blev det som ett beroende för mig , att jag skärde mig så fort jag var ledsen och mina armar såg helt förstörda ut.

Det som fick mig att sluta var när jag och några vänner var ute sent på kvällen och jag och en kompis började tjafsa om nånting och hon ville att jag skulle bevisa för henne att jag brydde mig om henne genom att skära mig på handen, så jag tog upp en glasbit ifrån marken och skärde så djupt att jag fick åka in till sjukhuset.

En kompis mamma körde in mig och sen när jag kom hem igen så frågade mamma vad som hade hänt och sen var det inte mer med det.

Just den dagen la jag av med att skära mig helt och hållet..... 

Men dom som säger att det är omoget är oftast såna som inte vet vad människan inombords känner , och vilket oftast gör så att folk tycker dom bara vill ha uppmärksamhet!!!!!

Jag var 15 år gammal när jag fick anorexia, jag började från att äta 1 mål om dagen och sen slutade jag äta.... jag är verkligen emot att man ska banta och sådant men jag fastnade i det hela och till slut vägde jag bara 40 kilo .

Jag är inte av med dom tankarna än idag om att jag inte vill gå upp i vikt m.mdet är skit jobbigt för när väl ångesten kommer så är det så man har lust att bara gråta för det blir som en press .. att inte våga äta godis eller att ens kunna unna sig en glass liksom :( jag önskar inte min ens min värsta fiende sjukdomen. När jag hade min anorexia fick man höra smalis m.m alltså dagens ideal är sjukt liksom... tjejer ska vara pinnsmala och killarna ska ha muskler , men varför tänker man inte på dom barnen som ser det som kanske tar åt sig. Jag låg och sov i 2 månader i min säng, jag klarade inte av nått ... tills dagen då jag blev inkörd till sjukhuset och jag fick stanna där över natten. Dom kom och kollade mig från och till hela tiden, men jag fattade inte ens varför .. tills en sköterska sa att det var för att se så mitt hjärta inte stannade.. just då så blev jag livrädd och jag började äta lite smått igen. 

När jag väl började äta igen så fick min kropp en chock så jag nästan kliade sönder mig , det var skit jobbigt... och jag tappade skit mycket hår ... allting blev som en chock för kroppen igen.

6 år har jag levt med denna ångesten och tankarna kring mat m.m och det finns bara en sak jag vill säga... Vad du än gör så ge dig inte in i bantning om du inte har en spärr på vart du ska sluta... Var nöjd med den du är !!!!!

Vaknade kvart i nio idag , tillsammans med Laban som låg ovanför mitt huvud haha:)  idag blir det ut med hundarna och fota lite och ta det allmänt lugnt och vara ute och promenera.   Ska ni hitta på nått kul idag då? 

Iallafalla skriver mer sen ska sminka mig och fixa iordning lite Puss   

 Tänk det var inte längesen jag hade dig i magen, och nu är du över 1 år gammal.

Du kommer alltid vara mammas lilla flicka hjärtat, går inte en dag utan att jag tänker på dig. Alla nätter jag fick sova med dig jämte mig och känna dig mysiga babydoft . Du är verkligen världens finaste lilla ängel gumman, du är mammas lilla fjudis och dagen du föddes var nog den lyckligaste dagen någonsin.  

Dagen i sig har ju vart rolig, tror aldrig jag har skrattat så mycket idag åt både Rocky och Laban (alltså det är hundar) idag än nån annan dag, är det inte den ena som håller på så är det den andra ... vilket i sig gör att man skrattar istället för att bli arg    men men... Sen blir det en dusch , sen sätta sig och kolla film och ha myspys med sig själv :) och självklart ska Laban vara med.  Ha det gött så länge Puss